<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?>
<rss version="2.0">
<channel><generator>iloblog 1.0</generator><title>Lena Arros blogg Feed</title><link>http://blogg.arro.se/</link><description></description><item><title>Harsyran blommar</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=347</link><description><![CDATA[  Harsyran är min favoritvita vårblomma, vitare än vitsippan, nästan självlysande under granarna. Blad och blommor har en frisk smak och kan användas i mat ( Linné ansåg att den var "läckrare än citron") - om man inte har njursten, då bör man undvika harsyran på grund av oxalsyran. De med tålamod och blick för smått kan få se fröna slängas ut med kraft när de väl mognat.   Men mellan de ymnigt klädda blocken finns ändå plats för solfläckar som irrar och leker menuett kring den känsliga tingliga, vackra, darrande Oxalis acetosella, surklövern, harsyran.        Harry Martinson  "På åsens trappa" (Midsommardalen 1938) 
 ]]></description><pubDate>Sat, 19 May 2012 06:39:01 +0200</pubDate><category>Lite av varje</category></item><item><title>Fisk utan cykel</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=346</link><description><![CDATA[  Efter gårdagens Uppdrag granskning, där imamer runtom i Sverige rådde kvinnor att uthärda och förlåta sina misshandlande bigamister till makar, kan man väl konstatera att det nog handlar mer om patriarkatslängtande män som gömmer sig bakom religion, än religion i sig. Alltså: en gubbjävel är en gubbjävel vilken tro han än har...  På 70-talet, på en toalettdörr på en studentpub i Uppsala, hade någon klottrat;  En kvinna utan man är som en fisk utan cykel.  Jag tyckte texten var uppfriskande då och jag gillar den faktiskt fortfarande. På tal om gubbjävlar alltså...  Och på tal om religion så sker slakt av djur utan bedövning. I religionens namn. I Sverige. År 2012. Mycket märkligt.  Och slutligen på tal om fiskar utan cyklar, så såg jag ett helt stim simma förbi i Dellen igår. 
 ]]></description><pubDate>Thu, 17 May 2012 06:34:12 +0200</pubDate><category>Lite av varje</category></item><item><title>Skönt - när barn tas på allvar</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=345</link><description><![CDATA[  SVT sänder under rubriken Minnenas Television just nu repris på programmet  Skönt  från 1967 och jag råkade se det häromdagen.  Gun Allroth  leder programmet och jag blev imponerad och faktiskt överraskad över hennes intervjuteknik och engagemang, som kändes så modernt och äkta. Bland annat tar hon barn på allvar istället för att larva sig alternativt mästra dem, vilket var det vanliga på den tiden...Och visar att en uteliggare kan vara mer än just uteliggare, till exempel pianist - och människa...  Konstigt nog kommer jag inte ihåg programmet  Skönt.  Kanske fick jag inte se det därför att det var vänstervridet? Eller också var det ointressant för en elvaåring? Jag vet inte, men nu - något senare - uppskattade jag det. Reflexvitsarna med Anders Linder var kul också....Passa på att titta, det kommer fler repriser.  En annan TV-person som tar barn på allvar är Lasse Kronér i  Smartare än en femteklassare  ( trots att han larvar sig men på ett sätt där skämten är vända mot honom själv vilket är något helt annat än sextiotalsvarianten). Felet med det programmet är bara att man blir djupt deprimerad när man förstår att man inte ens är i närheten av att vara smartare än en femteklassare...eller en förstaklassare för den delen...Jag menar, lär de sig allt det där i skolan? Lärde JAG mig allt det där i skolan?? Men varför kommer jag inte ihåg det i såfall...? Suck... 
 ]]></description><pubDate>Fri, 11 May 2012 10:38:36 +0200</pubDate><category>Lite av varje</category></item><item><title>Läs en bok!</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=344</link><description><![CDATA[   Världsbokdag.      
 ]]></description><pubDate>Mon, 23 Apr 2012 10:57:25 +0200</pubDate><category>Lite av varje</category></item><item><title>Skolbibliotek för alla - nej minsann</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=343</link><description><![CDATA[ Enligt den ny skollagen ska alla elever ha tillgång till ett skolbibliotek. Bra. Men tyvärr visar  preliminär statistik  att kring hundratusen barn och ungdomar går i skolor som saknar bibliotek. Dåligt. Uselt till och med. Och orättvist. Alla borde naturligtvis ha samma chans att låna och läsa böcker - och inte minst att träffa kunniga vuxna att diskutera böckerna med. Bibliotekspersonal alltså. För ett obemannat bibliotek är inte ett riktigt bibliotek, bara ett rum med böcker i hyllor och det är något helt annat.  
 ]]></description><pubDate>Wed, 11 Apr 2012 11:38:11 +0200</pubDate><category>Lite av varje</category></item><item><title>Göteborgs Litteraturvecka</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=342</link><description><![CDATA[  Förra veckan deltog jag i  Göteborgs Litteraturvecka  tillsammans med 45 andra barn- och ungdomsboksförfattare och illustratörer. Varje morgon gav vi oss ut och spreds med vindarna ( eller spårvagnen) till olika skolor runt om i Göteborg, där vi träffade barn och unga från förskola till gymnasium.  Det var otroligt kul! För mig var det lite annorlunda än vanligt eftersom jag den här veckan hade med mig min  vissjungande/visskrivande son . Vi berättade om att skriva böcker, sångtexter, dikter, musik. Vi pratade om språk av olika slag, vi spelade teater, sjöng och dansade. Och barnen frågade, kommenterade, funderade och dansade med!  Att ha med en musiker var häftigt. I vanliga fall är jag ensam på mina skolbesök och pratar. Om bilderböcker eller spökböcker allt efter ålder på barnen. Det går jättebra, men det kan bli lite segt för de minsta barnen att sitta stilla så länge. Så när Torbjörn tog upp gitarren och brast ut i musik då spratt det till i armar och ben. Och alla - som kanske väntat sig poplåtar med engelsk text - lyssnade andäktigt på de kluriga visorna på svenska.  En sak till: att vara med om en sån rolig vecka är föryngrande! När barnen i den skola vi besökte sista dagen fick höra att Torbjörn var min son, tappade de hakorna och en liten kille utbrast:  Han kan inte vara ditt barn! Han ser ju mycket äldre ut än du!   Haha! Det där kommer sonen (24 år ) att få höra en och annan gång...  Tack Göteborg!  Och tack till den elev som gav mig den här lappen, bättre än all världens priser och diplom, som nu sitter på mitt kylskåp och som jag är alldeles otroligt stolt och glad över:    
 ]]></description><pubDate>Sun, 01 Apr 2012 08:40:07 +0200</pubDate><category>Mina böcker</category></item><item><title>Han är han och hon är hon - eller hen?</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=341</link><description><![CDATA[  Det lilla ordet  hen  har diskuterats flitigt den senaste tiden. Ordet har funnits i Nationalencyklopedin i några år utan att göra mycket väsen av sig, men sedan en bilderbok gavs ut med  han  och  hon  utbytt mot  hen -  "Kivi och Monsterhund",  Olika Förlag  - har fler fått upp ögonen för ordet.  Många intressanta frågor inställer sig förstås: Går det att ändra en så etablerad del av språket och hur lång tid tar det i så fall? Kanske en fråga för Fredrik Lindström eller  Språkrådet ?  Skulle det svenska samhället bli mer jämställt om ordet  hen  användes istället för  han  och  hon?  Är finländarna och samerna, som har ett könsneutralt personligt pronomen naturligt i språket, mer jämställda?  Kan ordet  hen  missbrukas eller felanvändas? Några ungdomar som intervjuades om  hen  befarade att ordet skulle kunna bli ett skällsord på personer som inte är riktigt "manliga" eller "kvinnliga". Får vi i så fall tre grupper: sådana som är  han , sådana som är  hon,  och så en grupp där mittemellan, som lite retfullt kallas  hen? (  och spelar det faktum att  hen  på engelska betyder höna någon roll?)  Kunde man som författare/skribent använda alla tre orden sida vid sida? Ibland är det ju opraktiskt med  han  och  hon  därför att man faktiskt inte vet könet på en person. Och ibland pratar man allmänt om "den" könsobestämda person som kanske kommer att dyka upp, kunde man där säga  hen  istället för det lite klumpiga  den ?  Massor av intressanta och spännande frågor att fundera över. Vi får se vart  hen  tar vägen härnäst-viktigast är kanske ändå inte själva ordet utan diskussionen kring kön och jämställdhet.         
 ]]></description><pubDate>Fri, 23 Mar 2012 06:53:00 +0100</pubDate><category>Lite av varje</category></item><item><title>LÄSSURR </title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=340</link><description><![CDATA[  Några bilder från Lässurr i Hultsfred, fotografen heter Magnus Karlsson.  Här signerar jag böcker, omgiven av glada barn:     Och här en av förskolelärarna som dagen till ära bakat Kärleksmums. Mums!    
 ]]></description><pubDate>Tue, 20 Mar 2012 08:49:28 +0100</pubDate><category>Mina böcker</category></item><item><title>LÄSSURR</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=339</link><description><![CDATA[  Förra veckan hade jag den stora glädjen att träffa en hel
massa förskolebarn i Hultsfreds kommun, som varje år deltar i något som heter
Lässurr. Lässurr startade 1998 och är ett läsfrämjande projekt i Kalmar län.
Kommunerna väljer en särskild bok att arbeta med i förskolan och i år var
Hultsfreds Lässurrsbok Sara Gimbergssons och min Lycke och Lage - ibland är det
bra att det är vått. 

   

   

    

   

   

 Besöket var fantastiskt trevligt, jag träffade som sagt
många förskolebarn och vi diskuterade allt mellan himmel och jord och alldeles
särskilt sådant som har att göra med VATTEN och VÅTT. Jag bjöds på både kaka
och sång och barnen fick varsitt ex av boken som jag hoppas kan vara ett litet
läsinpirationsbidrag. Teckningar fick jag också, fantasifulla och fantastiska,
jag kan inte visa alla, men här är en, ritad av Astrid: 

   

   

    

 Tack alla barn och alla vuxna, ett särskilt tack till
barnboksbibliotekarien Magnus som skjutsade och såg till att jag kom rätt och
delade med sig av sitt engagemang för barnböcker! 

   

 Surra på, Hultsfred! 
 ]]></description><pubDate>Tue, 20 Mar 2012 08:17:31 +0100</pubDate><category>Mina böcker</category></item><item><title>Kvinnodagen</title><link>http://iloapp.arro.se/blog/blogg?Home&amp;post=338</link><description><![CDATA[  Den Internationella Kvinnodagen infördes 1910 av Clara Zetkin och idag är det åter dags att uppmärksamma kvinnors situation i världen. Ett och annat har väl hänt sedan 1910 men mycket finns kvar att ändra på.  När jag tittade i bokhyllan på titlar som "Stora berättare", "Noveller av mästare" osv (av lite äldre utgivning) är det beklämmande hur få kvinnor där finns bland berättarna och mästarna. Likadant har det ju sett ut även inom andra områden - och ser fortfarande ut, tyvärr. En lista på kvinnliga förebilder hittade jag nyss på  Barnboksnätets blogg . Den kan man skriva ut och sätta på kylskåpet om man vill bli påmind om att den där obalansen egentligen inte existerar utan helt enkelt beror på att ena halvan av berättarna och mästarna och alla andra storheter bara varit gömd bakom den andra. Som en solförmörkelse ungefär.  
 ]]></description><pubDate>Thu, 08 Mar 2012 07:56:26 +0100</pubDate><category>Lite av varje</category></item></channel>
</rss>
