Lena Arros blogg

Lena Arros blogg

Fågelräkning

DjurPosted by Lena Wed, January 14, 2015 07:58:54

Snart är det dags för årets fågelräkning: Vinterfåglar 2015. Den anordnas av SOF, Sveriges Ornitologiska Förening.

23-26 januari får alla som vill räkna hur många fåglar som kommer till talgbollarna och fågelbordet. (Den 26 är en måndag, så även skolor och förskolor kan vara med.)

Roligt - och viktigt också, eftersom det här är ett sätt att se om någon fågelart minskar eller ökar kraftigt.

Säkert kommer blåmesar och talgoxar att hamna högt på listan. En annan är pilfinken. (Jag gillar pilfinkarna och deras eviga tjäbbel i buskarna.)

Man får bara räkna de fåglar man ser vid ett tillfälle, inte plussa ihop samma fåglar flera gånger. Om hur fågelräkningen går till kan man läsa om här på Natursidan.

Jag ska försöka räkna så gott jag kan, men det är inte lätt eftersom tättingarna far omkring som, just tättingar, hela tiden...

Sara Gimbergssons fågelträd tycker jag passar bra i sammanhanget:








  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post494

Fåglar

DjurPosted by Lena Sun, July 06, 2014 07:19:21

Skatparet som bor i lönnen här bredvid byggde på sitt bo rejält under våren. De fick två ungar så småningom. Ibland kommer ett par andra skator (fjolårsungar?) på besök och går tillsammans med familjen.

Ungarna tigger mat av de tålmodiga föräldrarna. De är mycket nyfikna och flyttar gärna pinnar, blomskålar och annat.

Vattenland för fåglar. Det började med ett litet plastfat, lagom för pilfinkarna att bada i, men utökades sen med ett keramikfat och när skatungarna växt en bit till, en bassäng i storlek large inköpt på Kupan. Särskilt den först kläckta ungen är enormt förtjust i att bada:

Nu är det min tur!

Vid det här laget kan ungarna flyga riktigt bra och tar sig upp på tak och i träd när de vill.

Fler fåglar. Ett fiskmåspar la tre ägg på en sten intill kohagen. De turades om att ruva och spana på kråkor och folk uppifrån en skorsten.

Åtminstone två av äggen kläcktes men hur det gick för ungarna vet jag inte. Under midsommarfirandet lämnade de boet och försvann ur sikte.

Konstflygning á la mås.

Bilderna är tagna av Linnea Arro Förberger.





  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post469

Höst

DjurPosted by Lena Sat, September 07, 2013 09:09:37
Hösten är en fin årstid och lite vemodig. Sädesärlorna som följt gräsklipparen hela sommaren försvinner, kanske för att istället följa någon gnu på savannen. Äpplen och rönnbär mognar, fladdermöss syns mot skymningshimlen, skorna blir blöta av morgondagg. Vad kan man säga annat än Lycklig resa! till sädesärlorna - och till de fåglar som blir kvar: Ja, jag SKA åka till Granngården den här hösten också och köpa såna där skalade solrosfrön som ni gillar.


  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post418

Bokhundar

DjurPosted by Lena Mon, May 27, 2013 11:13:50

Det finns redan bombhundar, narkotikahundar, mögelhundar, jakthundar, vakthundar och polishundar - och nu kommer bokhundarna! Ett nytt projekt ska föra samman barn och litteratur med hjälp av hundar. Barn som har det krångligt med läsningen ska helt enkelt läsa högt för hundar. Varför det? kanske någon frågar sig och tanken är att hundar är kravlösa, tålmodiga och aldrig skrattar om någon läser fel. Världens bästa lyssnare alltså. Det duger förstås inte med vilka hundar som helst ( mina tex skulle antingen somna eller gå därifrån för att hitta något ätbart) - både hundar och förare kommer att specialutbildas. Hundarnas uppgift blir att lyssna uppmärksamt och spetsa öronen lite extra vid vissa ord. (Tex "mat" kanske - eller "tuggben"? )

Här står det mer om projektet.

  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post406

Djur i bur och andra

DjurPosted by Lena Sat, October 20, 2012 07:36:20
Ibland blir man glad när man hittar ett riktigt bra inlägg i någon annans blogg eftersom man då slipper skriva själv, man bara länkar. Särskilt bra när det gäller ämnen som får det att stocka sig halsen och gör fingrarna skrivovilliga av rent obehag - som alla avslöjanden om vanvård av djur som dyker upp sorgligt tätt. Djurparker, transporter till slakt, satsade pengar på hundslagsmål, grisar, kalvar och kycklingar som behandlas som lort. Osv. Här finns en både rolig och empatisk hyllning till höns. "Inget som är medvetet om världen borde kastas runt som skräp" - så sant. Och att fåglar också har små grå celler, det har jag anat sen en kråka lyckades lura ut var jag gömde matsäcken gång på gång ( kan alternativt bero på att mina grå celler är ovanligt små, men det vägrar jag tro). Jag hade också höns en gång i tiden, två stycken, och de var olika som natt och dag både till utseende och personlighet. Men ett hade de gemensamt: de var medvetna om världen och älskade den, särskilt de delar av den som innefattade bullar. De gjorde regelbundna räder hos grannar som fikade utomhus och visade att höns kanske inte flyger så bra men kan hoppa alldeles otroligt högt och har en vilja av stål. Åtminstone när det gäller bullar. Men nog om det, läs Valentin Schönbecks inlägg som jag länkade till nyss!

  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post367

Mer fågeldramatik

DjurPosted by Lena Sun, January 22, 2012 07:20:25

Häromdagen kom kyla och snö - och vid fågelbordet i syrenbusken utanför mitt fönster hände något skrämmande. Plötsligt frös småfåglarna, satt blickstilla, som förstenade. Så flydde alla och jag såg en skymt av en vit undersida hos en jägare som snabbt flög efter en blåmes. Hur det gick för blåmesen hann jag inte se och inte heller vem jägaren var. För ljus för att vara en hök, för liten för att vara en falk. Men igår var den tillbaka och visade sig i tydlig profil: en varfågel. Kanske har den dröjt sig kvar i trakten under den milda, snöfria hösten och vintern, med tillgång på sorkar och möss som varit tvungna att försöka överleva utan ett skyddande snötäcke, synliga på långt håll ute på fälten. Så kom snön och varfågeln flyttade till ett annat jaktområde: mitt fågelbord, för att bita huvudet av blåmesarna. Varfågelns namn kommer av "varsel", varfågeln varslar om både rovfåglar och - enligt folktron - olyckor i största allmänhet. För blåmesarna stämmer det där om olycka helt klart. En mördare har stigit in i deras lunchmatsal.

  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post333

Dramatik vid fågelbordet och ett mystiskt talgbollsförsvinnande

DjurPosted by Lena Sun, January 08, 2012 06:46:53

Jag har ett fågelbord utanför fönstret där mycket händer från gryning till skymning. Talgoxar och blåmesar kommer oftast, skuffas med de ganska buffliga pilfinkarna, delar matplats med en och annan orädd talltita, tappar ner havrekorn till gulsparvarna på marken, stjäl ur nötväckans gömställen i barken på den gamla lönnens stam, ger varandra ett och annat tjuvnyp - ungefär som smörgåsbordet på Finlandsfärjan alltså.

Ibland, i skymningen, vågar sig den skygga gråspetten fram för att nappa åt sig några jordnötter. Vid ett tillfälle möttes gråspetten och den större hackspetten vid matbordet och situationen blev spänd. Hackspetten slog ut med vingarna, hotfullt, och gråspetten gjorde likadant. Där stod de, öga mot öga, med utbredda vingar, som två duellanter vid OK Corrall ( Undersidan av gråspettens vingar var vackert svartvitsmårutiga), tills gråspetten kände sig tvungen att backa undan och släppa fram den andre till jordnötterna.

Något dramatiskt av mer mystiskt slag har pågått i natt, märkte jag tidigt i morse. En stor metallhållare i metall för talgbollar har försvunnit. Bara det förvridna locket hänger kvar i busken. Talgbollarna är borta - liksom själva hållaren, vilket är mer mystiskt. Vem drar i nattens timmar iväg med en stor metallhållare som hänger en och en halv meter över marken? Räven? Skatorna? Hade det varit i stan skulle jag ha misstänkt att ett (mänskligt) fyllo på väg hem rivit ner den, men här på landet..? Nå, när det ljusnar ska jag och spårhundarna (som förresten också gärna äter talgbollar om tillfälle ges)fortsätta sökandet.

  • Comments(1)//blogg.arro.se/#post330

Storkprojektet

DjurPosted by Lena Wed, June 29, 2011 08:10:55

I sommar har jag fått två drömmar uppfyllda. Jag har varit på Glimmingehus och jag har sett storkar. Inte storkar på Glimmingehus tyvärr, som i "Nils Holgerssons underbara resa ", men vid Fulltofta. Där finns ett av de storkhägn som Storkprojektet har hand om. Meningen är förstås inte att hålla storkarna inburade utan att föda upp storkar som sedan ska släppas fria och återbefolka - eller återbestorka - det skånska landskapet. Och ovanpå hägnets tak hade ett fritt storkpar faktiskt byggt sitt bo. Det var helt fantastiskt att se de här stora fåglarna, både vuxna och ungar, som låg i sina bon och klapprade med näbben som hälsning till varandra, eller klev värdigt omkring på långa ben. Och det fria paret såg man stiga högt upp mot himlen och försvinna i jakt på mat.

I min fågelbibel " Fåglar i Sverige " skriver Erik Rosenberg " Vita storken är nu 1971 så sällsynt i vårt land, att det t. o. m. finns skåningar, som ej sett honom. " Och i " Nils Holgerssons underbara resa " beklagar sig storken herr Ermenrich över att skåningarna dikar ut hans sumpmarker och odlar hans mossar. Han har bestämt sig för att " flytta från detta land och aldrig mer komma tillbaka. "

Men storken har kommit tillbaka, tack vare Storkprojektet. Besök dem, på nätet eller i verkligheten. Och framför allt - besök storkarna! Det är en oförglömlig upplevelse.

Den som vill kan förresten bli storkfadder. En bra present till en fågelintresserad som redan har allt ( dvs tubkikare, gummistövlar och ful mössa )!

  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post300
Next »