Lena Arros blogg

Lena Arros blogg

Berlinkorren

UtflykterPosted by Lena Wed, December 03, 2014 06:36:27

Man kan göra utflykter utan att resa en enda meter. Till Berlin till exempel. Det är bara att besöka Andrea Räders Berlinkorren. Där kan man läsa om Hundertwassers hus, alkemisten Kunckels glas och just nu om julmarknader. En helt fantastisk sida med historier och foton som får en att längta till Berlin.

Bilden är från Berlinkorren.





  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post488

Var e raukarna?

UtflykterPosted by Lena Sun, June 29, 2014 07:38:16

Information måste vara tydlig och lättbegriplig. Den får inte vara gömd i en enorm ordmassa eller placerad på fel ställe.

När man är ute och reser är man beroende av kartor, broschyrer, skyltar och annan skriftlig information för att komma rätt och för att lära sig något nytt. Alla kommuner borde ordna kurser i att skriva lättläst, tydligt och informativt.

Häxmuseet i Sandslån är ett exempel där text, bild, belysning m.m. bildar en helhet som är både tilltalande och lätt att ta till sig. På Naturum vid Skuleberget upplevde vi motsatsen.

Det var en av få gånger jag gått genom en hel utställning utan att blicken en enda gång fastnade någonstans - utom vid den här anteckningen gjord av en ung besökare:

För övrigt bildade text, bild och bakgrundsfärger en ogenomtränglig och trist massa. Synd, eftersom det säkert fanns många spännande fakta om Höga Kusten i den massan. Men man ska orka leta fram dem också.

Ett besök i serveringen muntrade inte upp oss. Trots en meny vid disken serverades ingen mat "eftersom det var dåligt väder" men en chokladboll och kaffe fick vi i alla fall.

Mitt i Naturum finns en skylt som pekar uppåt mot en "Grotta". Den är nästan det första man ser när man kommer in. Fulla av förväntan tog vi hissen, beredda på en modellgrotta att krypa in i eller kanske en utsiktsplats på taket, något spännande i alla fall. Hissen stannade nästan direkt, högt kom man inte - och där fanns ingenting. Jo, en dörr som ledde ut i det fria så att man kunde klättra till den där grottan om man hade lust. Det hade inte vi eftersom vi nyss hängt av oss ytterkläderna och paraplyerna där nere.

Det där visar en viktig sak till när det handlar om information: man får inte väcka falska förhoppningar hos den som informeras.

Ännu en viktig sak: information om en sak, på olika ställen, bör hänga ihop!

Vi ville se raukar. Vid Smitingens havsbad skulle de finnas enligt en broschyr. Där nämndes en Grottstig och flera Geologistigar och vid en av dem skulle raukar "vara det första man såg". Problemet var bara att de olika stigarna, som var prydligt utritade på en karta i broschyren, inte hade namn. Därför visste man inte vilken som var vilken. Väl på plats valde vi en stig och hoppades på det bästa. Den skulle enligt informationen delvis vara lite svår att gå, men samtidigt uppmanades föräldrar att " låta barnen springa i förväg och göra upptäckter" så vi antog att den inte kunde vara så illa. Fast jag och snart tolvåriga hunden blev tvungna att vända halvvägs. Dottern fortsatte och meddelade sedan att hon hittat en grotta samt stup och branter dit inga föräldrar borde "låta barnen springa i förväg" (om de inte väldigt gärna ville bli av med dem).

Det var alltså Grottstigen. Inga raukar den dagen. Men envisa som vi är kom vi tillbaka en annan dag och gick åt ett annat håll.

Vi hittade klapperstensfält.

Och stora stenar och rötter:

Men inga raukar.

Eller är det här raukarna?

Snälla informatörer, sätt en skylt vid raukarna! (Om ni hittar dem).

På tal om att skriva tydligt och kort, varför är det så svårt att skriva kort?

Några bilder till:

Skuleskogen:

Någonstans i Skuleskogen fanns förr en avrättningsplats och där sägs huvudlösa vålnader irra omkring, vilket kan skrämma hästar och få hundar att "bete sig underligt". Kanske är det en vålnad Asta fått syn på - men troligare är att hon fått korn på något ätbart.

Som avslutning en bild på backsvalebon i en nipa vid Ångermanälven:

Alla foton är tagna av Linnea Arro Förberger.

Tack för den här gången, Höga Kusten! Jag kommer gärna tillbaka, det finns mycket kvar att se. Om inte annat de där raukarna!





  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post468

Stigma diaboli

UtflykterPosted by Lena Sat, June 28, 2014 06:51:49

Häxmuseet i Sandslån får man veta det mesta om häxprocesserna i Ångermanland och om häxtro i allmänhet. Utställningen är alldeles utmärkt, med väl utvalda och lagom långa texter och bildmaterial som gör alltsammans både spännande och otäckt.

"Häxhammaren" - en bestseller bland häxjagande präster:

Varg på väggen:

Visgossar kallades barn eller ungdomar som troddes ha förmåga att peka ut häxor. (Känns det inte igen på något sätt, det där att peka ut de avvikande, de "farliga" - de med "stigma diaboli" mitt i pannan! - och skilja ut dem från de "normala" samhällsinvånarna? Har vi inte lärt oss något av historien?)

I anslutning till Häxmuseet finns ett dockteatermuseum. Dockorna är helt fantastiska med sina ansiktsuttryck och sina ögon. Jag kan svära på att de är uppe och rör sig om nätterna när museet är stängt!

Vi åkte också förbi Hammar, där de häxdömda ska ha suttit fängslade i en källare i väntan på avrättningen. Sedan ville dottern, som släktforskar, ta en tur till Boteå kyrka, där hennes förfader ligger begravd - han var en av de drivande prästerna i de ångermanländska häxjakterna.

Puh - en fascinerande men lite jobbig dag.

Mer snart om Ångermanland: om en hiss som inte går någonstans och om försvunna raukar.



  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post467

Här brann häxbål

UtflykterPosted by Lena Fri, June 27, 2014 07:04:46

Häxhysterin var inte ett svenskt fenomen utan drabbade hela Europa. Människor anklagades för samröre med djävulen, för trolleri och Blåkullaresor - och det på så lösa grunder att det kan verka skrattretande för oss idag. Kanske hade man ett underligt födelsemärke, kanske var man lite egen, kanske var man helt enkelt illa omtyckt av grannarna. Det kunde räcka för att bli ställd inför rätta och i värsta fall dömas till döden för häxeri. Här gavs ingen pardon - och som alltid var det de fattiga och de små som drabbades värst. En del präster var mycket drivande i häxjakten och några av dem gick så långt att de skrämde barn att ange sina egna mödrar för häxeri, genom att stoppa in barnen i varma ugnar eller hålla dem under vatten tills de nästan drunknade. Det fanns även barn bland de dömda.

De som dömdes till döden avrättades genom halshuggning och brändes på bål. Bålen placerades på berg och höjder för att synas på långt håll. Det största häxbålet brann år 1675 i Torsåker i Ångermanland, där dog omkring 70 människor. De allra flesta av dem var kvinnor, vilket inte var en slump. Enligt kyrkans män var kvinnorna roten till i stort sett allt ont i världen.

Det är en ganska konstig känsla att stå på den plats där så många människor dog, om känslor kan leva kvar borde Häxbergets luft fullständigt dallra av skräck och sorg och förtvivlan...

Jag kunde knappt tro det, men just här finns idag en GRILLPLATS med grillpinnar och allt! ?

Torsåkers kyrka varifrån vandringen mot Häxberget började för de dömda:

Stigen uppför berget:

De dömda var vid det här laget antagligen redan halvdöda: av tortyr, hunger, trötthet och skräck. Nu återstod bara halshuggningen och bålet. För barnen och de andra anhöriga återstod att försöka överleva.

Modellen ovan finns på Häxmuseet i Sandslån, mer om det kommer snart.







  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post466

Ångermanland

UtflykterPosted by Lena Thu, June 26, 2014 08:35:09

Jag har varit på väg till Ångermanland en gång tidigare, men då kom jag aldrig fram eftersom föraren i bilen bakom min bestämde sig för att köra fortare än jag samtidigt som det kom mötande bilar. Sedan har jag varit där på skolbesök, vilket var väldigt roligt, men jag hann inte se mycket av landskapet. Nu har dottern och jag varit där som turister några dagar.

Höga Kusten-bron i morgondis.

Västanåfallet. Man kan gå ända upp till toppen av fallet, en brant klättring men det är mödan värt.

För somliga är dofterna från serveringen mer lockande än utsikten.

Vi hyrde en stuga i närheten av Härnösand:

Den låg högst upp med utsikt över hela campingplatsen, vilket gav gratisunderhållning i form av spektakulära påklädningsscener varje morgon då husbilsturisterna steg upp. Bättre än TV - särskilt som TV-apparater i stugor alltid sitter uppe i taket så att man får nackspärr av att titta.

Trötta turister sover gott.

Ångermanälven:

Man kan bada i den:

Och sjunga om den.

När man är ute och reser har man möjlighet att äta spännande och läckra lokala specialiteter.

Eller också kan man trycka i sig en vegoburgare bakom biltvätten i Härnösand:

Foto: Linnea Arro Förberger

Mer om Ångermanland kommer snart.



  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post465

Exotiskt

UtflykterPosted by Lena Tue, August 20, 2013 13:06:54


Det exotiska finns närmare än man tror. Om man reser genom Sverige förändras omgivningen så sakteliga, kanske utan att man ens märker det. En lite annan nyans på husen, ett annat stuk på taken, andra maträtter. Kroppkakor. Spettekaka. Ostkaka. Och helt plötsligt växer det cikoria i alla diken. Eller vallmo i åkerkanterna. Fjärilarna ser inte ut som hemma. En ny fågel sjunger utanför vandrarhemsfönstret klockan fem på morgonen.

Det är bra. Särskilt för den som saknar plånbok eller håg för utlandsresor.

Och språket är ju detsamma.Tror man. Men det är inte riktigt sant. Man kan gå in på ICA eller MacDonalds i Arjeplog eller Skanör och tycka att allt är exakt likadant. Men så fort personen i kassan öppnar munnen och pratar förstår man att det är det inte alls. Det är knappt samma språk, det där som kallas dialekter. Mjuka, sjungande, skorrande eller släpiga. Och med nya, överraskande uttryck. Välbekant och exotiskt på samma gång.

Om dialekter har sonen skrivit en vacker visa.

Och ovan en exotisk lurvig larv i Ottenby och exotiska turister som betraktar ett exotiskt tak i Kalmar slott. Lägg märke till Erik den fjortondes ben på tavlan, på hans tid var det viktigt för män att ha snygga ben och kungligheter lånade ofta någon annans ben när tavlor skulle målas, ifall deras egna inte hade den rätta formen. Det sa guiden. Men vem benen egentligen tillhör visste han inte.

  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post413

The Big Freeze

UtflykterPosted by Lena Tue, December 07, 2010 09:29:48

Hemma igen efter en Londonresa som började med inställt flyg och slutade med försenat flyg som övergick i inställt flyg och en flygpkapten som gick hem därför att han var för trött för att flyga...Nåja, hem kom man så småningom till den svenska kylan efter att ha upplevt The Big Freeze som just nu håller Storbritannien i sina kalla nypor. Några minusgrader, lite snö på marken och snålblåst skulle vi kalla det - men i London är varken bildäck, kläder eller värmesystem anpassade till kylan. Skolor stängdes, sopor staplades på gatorna medan renhållningsarbetarna kommenderades ut att sprida grus på trottoarerna, trafikanter hamnade i diken, pensionärer frös ihjäl i sina egna trädgårdar...

Annars var London sig likt med julpyntade pubar och hjälpsamma människor. Troligen stod Big Ben kvar på sin plats men dit gick jag aldrig, däremot till Jamie Olivers Italian på Upper S:t Martins Lane, Cambridge Theatre där musikalen Chicago spelas och till Courtauld Institute i Somerset House med massor av fina tavlor. Och så köpte jag en bok om Londons tunnelbanestationer och deras namnursprung. Queensway till exempel lär ha fått sitt namn eftersom den ligger just där drottning Victoria brukade rida som barn. Kan vara bra att veta...

  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post249

Skogspromenad

UtflykterPosted by Lena Fri, May 14, 2010 09:24:27

I skogarna runt Enköping finns allt möjligt märkligt, såsom glupska stenätande trädstammar och målade monster:

  • Comments(0)//blogg.arro.se/#post218
Next »